Cajsa Lindholm
leg psykolog, leg psykoterapeut
PresentationTerapiHandledningObjektrelationsteoriLästipsKontakt
Presentation
 
Jag heter Cajsa Lindholm och är legitimerad psykolog och psykoterapeut. Jag har arbetat med psykoterapi i över trettio år, de senaste tjugofem åren med egen mottagning som privatpraktiserande terapeut och handledare.
 
På sjuttiotalet när jag började arbeta som psykolog läste jag en bok som starkt kom att beröra mig. Den heter ”Barnet inom oss” och handlar om en vidareutveckling av psykodynamisk teori som kallas brittisk objektrelationsteori. En krånglig benämning på något som är ganska enkelt och självklart, nämligen att människor formas i sina tidiga relationer. I mitt arbete som psykoterapeut för unga vuxna i slutet av sjuttio och början av åttiotalet bekräftades teorin. I HABA–verksamheten i Södertälje träffade jag unga, trasiga människor med ytterst svåra uppväxtvillkor. Drogmissbrukande, kriminella, sexuellt utagerande och våldsamma ungdomar eller ensamma, undandragna och isolerade, delade alla samma erfarenhet av tidig övergivenhet och traumatiska förhållanden. Arbetet med ungdomarna i HABA blev en mycket viktig erfarenhet för min förståelse för olika livsvillkor och därmed olika möjligheter att leva ett liv. För många ungdomar var själva tillgången på liv en bristvara och kampen för överlevnad det enda de kände till. Jag lärde mig att bristen på tillit måste testas, relationen prövas och att terapeutiska egenskaper som pålitlighet och envishet var det som kunde leda till förändring. Relationen till oss vuxna i teamet gav ungdomarna en ny möjlighet att ta igen en förlorad utveckling.
 
Det som var giltigt i det terapeutiska arbetet med ungdomarna i HABA är giltigt även för andra, med mindre svåra problem, som söker terapi. Grunden för allt arbete är den relation som byggs upp mellan patient och terapeut. Kontakten bär möjligheten till förändring. Jag ser orsakerna till psykiska problem i omständigheter under barndomen. Barn som utsätts för övermäktiga erfarenheter, bristande kontakt och övergivenhet tvingas skydda sig genom att försvara sig, göra om verkligheten, fly från det som är för smärtsamt. Terapin syftar till att lösa upp de försvar som skapats i början av livet, men som senare blir hinder för utveckling och växande. Målsättningen med terapin är att hitta former för livet som är ärliga och realistiska där man kan uttrycka sig själv och relatera till andra. Ångest uppstår ur upplevelsen av instängdhet, ofrihet och handlingsförlamning. Patienter beskriver sig ofta som fängslade och kvävda, berövade kreativitet och handlingsutrymme. Det terapeutiska arbetet handlar om att söka orsaker till problemen. Genom att förstå sammanhang och koppla ihop problemen i nuet med gamla erfarenheter byggs en förståelse upp som blir utgångspunkten för förändring. I det arbetet behöver man göra upp med det som hindrat, skilja ut sig från det som bundit eller tryckt ner. Känslomässig och intellektuell bearbetning går hand hand och bidrar till en frigörelse av kraft och vitalitet. Ett barn som utsatts för svåra erfarenheter tvingas ta in det förtryckande i sig och kommer med stor sannolikhet att som vuxen upprepa en del av dessa mönster. Ett viktigt syfte med terapi är att bryta ett socialt och psykologiskt arv.
 
Jag använder inga tekniker när jag arbetar, samtalet räcker som verktyg. Däremot arbetar jag med drömmar som jag ser som kreativa uttryck för det som pågår i en persons inre värld. Drömmarna är en ovärderlig och rik källa till förståelse av psykologiska sammanhang.
 
Jag har arbetat länge och skälet att jag fortsätter är den glädje jag känner när mönster bryts, slutna system förändras och människor hittar konstruktiva vägar i sina liv. När instängdheten ersätts av psykisk rörlighet och en ökad känsla av inre helhet. Om man bottnar mer i sig själv ökar också möjligheten att utan rädsla uttrycka sig kreativt och kärleksfullt. Närhet blir inte skrämmande för den hotar inte längre en bräcklig självkänsla.